Varför jag skriver böcker i filosofi

Växla läsläge

Formen för mitt nuvarande skrivande är alltjämt fragmentarisk.

Jag tänker att denna form funkar fint även denna gång för det jag vill säga.

Jag tänker att det är filosofi med plats för… andrum… för mina läsare.

Jag tänker… ja just det, jag tänker, och det är dessa tankar jag vill framställa.

Filosofi var det. Mitt mest centrala ämne och min väg i livet.

Detta var ingen referens till Descartes. Han har jag lämnat bakom mig, som så många andra.

Det var en inledning och filosofiska tankar som liknar kulan i ett flipperspel. Den/de studsade fram och tillbaka, och kunde inte undvika det oväntade.

Så är det ibland att skriva för mig. Och fragmenten hjälper mig att komma dithän.

Ack du så plågsamma ”överrationalism”! ”Dig” har jag lämnat för länge sedan!

….

Det går att göra det enkelt och säga, att jag skriver böcker i filosofi för att jag är född djup. Men är det verkligen hela svaret? För finns det inte många djupsinniga människor som aldrig kommer på tanken att dom skall skriva böcker i filosofi. Det kan vara värt att tänka på.

Ett annat skäl till varför jag valt författande och filosofi som väg är min kärlek till konst och språk. Jag finner mig helt enkelt väl tillrätta i mig själv när jag skriver, och då får mitt skrivande just den form som står nära min ”natur”. Två sidor av samma mynt helt enkelt, som blir just samma mynt för att de är oupplösligt förbundna med varandra.

Ytterligare ett skäl till varför jag valt vägen som skrivande filosof skulle kunna vara att jag alltid försökt att förstå hur människor tänker, och att mina egna böcker därför bara avspeglar detta faktum. Tänk bara på min bok om Berdjajev; den är mer än något annat en beskrivning av Berdjajevs tankar som sådana, långt mer än vad det är en biografi om Berdjajev. Och samma kan man säga om min andra bok Född 1964 – Profetiska skrifter. Även denna bok innehåller mina tankar, i.e. min filosof, och kan svårligen beskrivas som min biografi. Förstår ni? Vad människor tänker, hur de förstår tillvaron, har alltid varit viktig för mig, och denna sida i mig har kanske blivit det som vägt tyngst när jag valt hur jag skall uttrycka mig. Kanske skulle man kunna säga att jag valt att skriva böcker som jag gärna sett att andra skrivit. En slags summering av vad en människa kommit fram till i livet, själva resultatet av hela människans andliga kamp och strävan, om man nu vill uttrycka det så.

En not i detta sammanhang – som hänger ihop med det jag just nu sagt – kan vara att just ordet summering är viktigt för mig. Jag tillhör inte gruppen av ”ymniga författare”. Jag har till dags dato bara skrivit två böcker (plus texterna som finns på denna hemsida), och det är verkligen inte mycket med tanke på att jag idag är 54 år. Har sagt det förr, men det skulle vara helt otänkbart för mig att skriva hundra böcker som Noam Chomsky gjort. Han har levt livet som ”lärd”, som lingvist och akademiker och historiker, och jag, ja jag har levt ett helt annat liv.

En dröm kan här vara på sin plats att berätta om.

I min dröm sköt jag med pilbåge, och jag siktade väl och träffade helt rätt, mitt i oxögat. Drömmen sa också, på ett ”mystiskt” och ”fördolt” sätt (svårt att förklara exakt hur), att jag var sådan, inte en person som likt Chomsky och andra lärda superstjärnor var faktasprängd, utan just en person som förmådde att sortera och summera och hitta essensen och sikta rätt. Detta grunddrag anser jag vara ett av svaren på varför mina böcker antagit de former som de gjort. Faktum är också att det finns ett hemskt drag i mig när det kommer till detta. Jag står helt enkelt inte ut (!) med människor som ältar och pratar för mycket och som inte ser när de förlorat sina lyssnare. Jag vill bara säga till dom att, Fatta dig kort och kom till saken! Det vackra med detta drag är dock att jag sällan belastar andra med alltför långa utläggningar. Tvärtom, jag betraktar mig som väldigt lyhörd i det avseendet, och vad mer är, jag anser mig också vara en god pedagog som vet hur man skall lägga upp mina räckor av tankar för att så snabbt och effektivt som möjligt nå fram till mina lyssnare. Inte alla ”lärda akademiker” anser jag har denna förmåga. Faktum är att jag läst alltför många böcker av det lärda skrået som belastat sina böcker med alltför mycket fakta och spretande information. Ja, faktasprängda har de varit (positivt!), men som jag ser det inte så ofta riktigt kloka psykologer. För vad är god psykologi kan man fråga sig? Att tala till människor som man inte förstår att de för länge sedan slutat lyssnat, och det bara för att man inte gett dom en sportslig chans att hänga med i vad man säger. Ibland blir det bara alltför uppenbart att författare skriver alltför mycket av ren intellektuell fåfänga.

O kosmos, du väldiga!

Vilken mening finns i fåfängan?

Flipperkulan studsar alltjämt okänd väg.

Omstart. Tredje kulan på väg.

….

Men till slut har jag valt att skriva böcker i filosofi, och jag har valt att skriva om just de frågor som sysselsatt mig mest, med de frågor som rör andlig utveckling, vad det är och vartåt den leder, och om de frågor som rör hela vår överlevnad som mänsklighet på planeten jorden. Jag kan säga att jag med mitt skrivande har velat göra ett bestående avtryck i mänsklighetens tankeliv på jorden.

Vad har lett mig till denna punkt i mitt liv? Det djup som alltid funnits i min själ? Epoken i sig självt? Min intellektuella och andliga resa genom allt, världshistorien, lärdomsvärlden, mina personliga kriser och kataklysmer, etc? Gud själv? Eller annat?

Flipperkulan studsar alltjämt, och ibland med rasande fart. Jag själv har aldrig varit bra på att spela flipperspel. Jag var istället snabb, och jag var djup.

När ska kulan studsa till öppna och smarta mottagare?

När skall den studsa in till ”folkmedvetenheten”?

Ett är säkert: Den är inte där än! Det svenska politiska valet Valåret 2018 bevisar det.

Min sorg är oändlig. Världen är på väg in i ett oöverskådligt mörker, och vi bråkar om annat.

TILT! GAME OVER!

/Ivar Rönnbäck

8/9-2018