Om djup och vedervärdigheter, och så en smula bitter komik

Växla läsläge

Jag fortsätter på det fragmentariska och något ostrukturerade spåret. Det är som sagt en form som passar och tilltalar mig där jag står just nu.

Ingen idé att dra ut på saken denna gång. Jag börjar.

….

Har ni pratat med en människa som saknar förmågan att förstå vad du säger? Det har jag, många gånger. Och det har verkligen inte bara handlat om människor med demenssjukdomar, skallskador eller förståndshandikapp. O nej, väldigt ofta har det handlat om människor med såväl hög intelligens som lång utbildning. Man kan fråga sig vari de psykologiska blockeringarna har legat. Jag skulle säga att det ofta har handlat om en brist på filosofiskt mod. Det är sagt av en människa som passerat alla gränser för vad som kan definieras som tankens tabu.

….

Jag har offentligt efterlyst en ordentlig svensk journalistisk genomlysning av den spanska rättsapparatens funktionssätt. Denna genomlysning lyser så vitt jag vet fortfarande med sin frånvaro. Det säger något om Sverige och svenskarnas förhållande till Spanien. Dessa ord från min sida är givetvis framkallat av den fortfarande pågående spansk-katalanska konflikten.

….

Som barn skrattade jag hejdlöst åt den irländske komikern Dave Allen. Som vuxen, i sen vuxen ålder, har jag återupptagit bekantskapen med hans shower, och jag har upptäckt att jag fortfarande skrattar lika hejdlöst åt honom. Vad säga? Att kärnan i mig är intakt och att komik är lika personligt som ett fingeravtryck.

Det finns djup även i komiken.

….

Efter det att den s k ”djuppsykologin” (Freud, Jung, Adler m fl) kom på modet följde konsten efter. Idag har grävandet i det undermedvetna och i människans innersta och mest depraverade skrymslen blivit trivialt och uttjatat. Vi vet alla att människan kan vara i stånd till vad som helst och att relationer kan vara plågsamma. Men vad som är viktigare än att konstatera detta är att vi har nått vägs ände i denna förståelse och att vi förblir på ytan om vi inte förstår de kosmiska och globala implikationerna av det som dessa djuppsykologins banbrytare har framlagt framför oss. För det är nämligen så, att förstår vi inte att också ta in hela den historiska och globala dimensionen av saken och att vi i nutiden besitter förmågan att utplåna oss som art från jordens yta, ja då blir t o m den mest djupsinniga psykologiska teori ytlig. Och vad mer är, den konst som följer i dess spår riskerar att bli lika ytlig den. Och är det inte också precis där vi står, med en konst som ofta värjer sig från den yttersta frågan om mänsklighetens överlevnad på jorden och som istället söker sin väg och sina uttryck någon annanstans. Kanske är det värt att här säga att såväl Freud som Jung var helt på det klara med människans hela framtid på planeten jorden bestäms av hur väl vi lyckas förstå oss själva, så jag tror inte det är en överdrift att påstå att, om de hade levat, förmodligen skulle kunna hålla med mig om det jag just nu säger. Ja, jag tror t o m att det är så, att de skulle varit lika beklämda och sorgsna som jag över många av de vägar som psykologin och konsten tagit idag, djupsinnig och allvarliga herrar som de var.

Jag säger att hela den konstnärliga världskartan kommer att ritas om mot bakgrund av den eskatologiska epok vi nu befinner oss i.

Jag skriver böcker i filosofi om mänsklighetens överlevnad på jorden, och jag är därför en av de människor som kommer att se till att det sker.

Det är en värld att dö och återuppstå i.

….

Ett är säkert, att bannlyser du det metafysiska tänkandet ur ditt sinne kommer du att förlora dig själv. Ty, livets stora bakgrund är födelse och död, och det som finns där bakom. Vem är du som tror att du har rätten att tillrätta universum? DU LILLA LILLA MÄNNISKA!

Vad människan vill att universum skall vara är en sak. Vad universum faktiskt är, ja det är EN HELT ANNAN!

Är det här Gud som talar till Job? Nej det är Ivar Rönnbäck som med extremt tydliga pedagogiska medel försöker få människor att flytta sina intellektuella positioner mot en större öppenhet för tanken att världen är en STOR STOR plats som är till för att utforskas och upptäckas.

Livets storhet är också ett av många skäl till varför man inte skall vara så tvärsäker på att man alltid har rätt.

….

En gång tänkte jag skriva en text med namnet Hallelujabombaren. En twistad berättelse med Jesus i förarsätet av ett bombplan. Jag hade tänkt att huvudpersonen skulle få häva ur sig en blandning av diverse realpolitiska floskler samt mer cyniskt-”komiska” utfall mitt under pågående bombfällningar. Magstarkt? Exakt!, det var dit jag ville komma, att denna bild av Jesus skulle många ha svårt att svälja. Men, det är precis det som hänt genom historien, att många krig, med allt vad det innebär, bedrivits av många som uppfattar sig som rättroende kristna.

Det tycks vara möjligt att tolka skrifterna hur som helst. En truism javisst, men inte mindre sant för det.

Vad säger ni när Jesus med beslutsamhet, frenesi och ett sardoniskt leende på läpparna säger Here I come again!, när han släpper sin hundrade bomblast.

Eller: Save yourself, because I won’t do it!

Avslutandes med ett diaboliskt gapskratt. MUHAHAHAHAHA!

Eller så bara det mer tillputsat realpolitiska, För nationens säkerhet, eller För freden och friheten.

Känns bra?

Inte för mig i alla fall.

….

Finns det någon på tidningen Expressen som skrivit ett offentligt försvar för vad deras egen journalist Lars Lindström får utstå i form av elakheter, kritik och hot från alla möjliga former av ”Sverigevänner” och rasister på Twitter och annorstädes. Jag blir nämligen uppriktigt beklämd när jag ser vad den karln får utstå bara för att han har modet att så envetet utmana Sverigedemokraternas verklighetsbeskrivning. En människa skall verkligen inte behöva stå i en sådan strid ensam, och jag har länge undrat varför Expressens ledning är så tysta när de ser vad som pågår mot Lars. Men kanske har jag missat något? Men oaktat min eventuella miss om vilket stöd han egentligen får så gör hela saken mig plågad.

Nu känner jag ju inte Lars Lindström som person, men en sak är jag säker på, och det är att det är en bra person som står framför mig.

Har faktiskt lust att bilda en klubb med namnet Vi som gillar Lasse. Någon som vill vara med?

Varken Lasse eller vi som är med i den behöver vara perfekta. Jag tänker mig hela sammanslutningen i mer lösliga och frihetliga termer (plats för skratt).

….

EU’s tystnad visavi den spansk-katalanska konflikten har varit bedövande. Tror personligen inte att denna tystnad bara berott på det faktum att katalanernas frihetssträvan ger bränsle till andra regioner i Europa att söka sin egen frihet från sina moderländer och att sådana rörelser, om de blir flera till antalet, riskerar att spräcka hela EU. Nej, hur uppenbar denna konsekvens än kan vara tror jag också att det har att göra med något annat. Jag tror faktiskt också att katalanernas pacifism har en hel del att göra med saken, för den blottlägger något mycket djupare om EU än blott dess strävan efter sammanhållning inom de egna leden. Katalanernas pacifism hotar att omkullkasta alla tidigare kända sätt för Europa att lösa konflikter, och detta uppfattas inte bara som stötande för att det så demonstrativt utmanar den egna självbilden, utan den hotar också att omkullkasta hela det militär-industriella komplexet som sådant. För Gud bevare oss! Tänk om pacifism skulle visa sig vara den mest effektiva konfliktlösningsmetod som världen skådat, vad skulle vi då göra med de så ekonomiskt lönsamma krigsmaskinerna. EU’s tystnad visavi katalanerna skulle utifrån denna förklaringsmodell kunna visa sig vara den mest plausibla, just för att den så i grunden utmanar allt vad EU är, bortom all vacker retorik, ett militärt-industriellt-ekonomiskt projekt som värnar sig självt mer än de människor som det säger sig tjäna.

Vad säga om detta? Att det finns psykologiska djup i politiken.

Men också, att i ”fallet Katalonien” finns fröet till ett verkligt hopp för mänskligheten när det kommer till att överleva på planeten jorden.

Jag säger att den spansk-katalanska konflikten är lärande på en skala som vi väldigt sällan sett på jorden. Ja, många fel har säkert begåtts, av såväl de katalanska politikerna som de katalanska separatistiska rörelserna, men oavsett det, både de pro-separatistiska politikerna som de pro-separatistiska aktivisterna har haft mer rätt än deras intellektuella och politiska motståndare. Och det eftersom de så klart sökt ett mer fredlig väg ut ur sitt svåra existentiella dilemma.

På katalanernas axlar har det också lagts att uppenbara de djupt fascistiska rörelser som fortfarande finns kvar i Spanien. Jag vet, detta är mycket smärtsamt, men det är också helt nödvändigt för att hela Spanien skall komma tillrätta med sig själv och sitt förflutna.

Må allt till slut gå väl, för hela Spaniens skulle, och för hela världens skull.

Detta blev mer än ett ”fragment”.

Inte så konstigt. Jag är djupt berörd av vad som pågår i Spanien.

….

Också i Sverige har vi mycket att komma tillrätta med. Inte minst att vi håller på att av avbefolka hela landsbygden. Detta är vill jag mena djupt tragiskt och olyckligt. Vi riskerar att bli ett folk som mer och mer gör oss till främlingar för det som är grunden för hela vår existens, nämligen naturen. Och kulturellt riskerar vi att bli lika utarmade. För vi skall inte inbilla oss att tro att en sant diversifierad kultur kan skapas ur alltför ensidiga miljöer. Allt detta säger jag själv som nu för första gången i mitt liv bor i Stockholm. Men kanske finns det plats för en smula komik även här. Ja, jag bor i Stockholm, men i mig bor fortfarande en norrlänning som gillar tystnad, ensamhet och kyla. Obegripligt säkert för många. Men för mig är det som livet självt.

Hm!

Tanke.

Paus.

För mina läsares kännedom,

och att reflektera över.

Varur har mitt skrivande vuxit? Ja inte är det ur Stockholm och stora folksamlingar i alla fall.

….

Ebba Witt-Brattström har ställt ut stupstocken framför Stockholms slott i gamla stan. Med sig har hon det samlade mediaetablissemanget. Och med deras hjälp försöker hon nu – inför hela svenska folket – gång på gång schavottera sin ex-make Horace Engdahl. Betraktar hela affären som vedervärdig. Brattström tycks mena att hon är ute i god sak genom att förklara hur vedervärdig hennes ex-make Horace Engdahl är. Och de mediala gamarna flockar sig runt Horace för att demontera varje rest av den lärda aura som omgett hans person. Stackars Horace säger jag! Visst!, han har säkert sina fel och brister, men oavsett om det nu är så, han förtjänar inte att bli så offentligt ”psykoanalyserad” av sin f d fru, och media, ja dom följer sin egen vinstdrivande logik och vill sälja lösnummer på Horace olycka. Hur kan en människa värja sig mot allt detta? Och djupare frågor måste ställas. Om svensk kultur och svensk journalistisk. Jag själv tycker att många skulle behöva ta sig en rejäl funderare på vad dom är med och bidrar till i detta drama som rör Horace Engdahl och den svenska akademien. För sist jag kollade var även Horace en människa, och den svenska kulturens kvalité avgörs också av alla oss som befinner sig inom detta lands gränser. Vad vill vi? Lyncha en människa och förvandla det offentliga rummet till privata kärleksvendettor och iskall lösnummerjournalistik.

Samtidigt som mänskligheten håller på att ta kål på sig själv med alla sina massförstörelsevapen, sin ohållbara tillväxtekonomi, med sin sanslösa exploatering av naturen etc.

Är detta ett tecken på omdöme och vishet?

Sverige 2018.

En häxkittel av känslor att exploatera och sälja lösnummer på.

Den massmediala mammonismens triumf över all sans och vett.

Ibland längtar jag tillbaka till Norrland, där det är kallt, tyst och ensamt.

För det är varmare där.

Det finns tydligen många verser i min Stockholm blues.

Också detta blev mer än ett fragment.

Jag lyckas tydligen inte hålla tråden.

….

Att skriva innebär för mig en explosiv lust. Och bäst blir det när jag kommer ner till det mest autentiska i mig, mina mest autentiska känslor och tankar inför saker och ting. Även denna gång har jag skrivit om saker som berört mig djupt. Betyg på min egen text tänker jag dock inte ge. Helt onödigt är det också. Konst är något som når bortom alla formalistiska kriterier. Det enda svar man behöver är det som hjärtat ger en.

….

Jesus dog för sin tro. För att leva på riktigt måste man vara beredd att dö för sin tro.

Lev på riktigt.

Kasta inte bort ditt liv på det som inte är viktigt.

….

Många språk kommer att dö bort från jorden. Svenska språket är ett av dom. Och faktiskt är det så, att redan nu så ser vi tecken på det svenska språkets sönderfall. Invandringen till vårt land har som alla vet på sistone varit enorm, och det har medfört att detta problem blivit mer synligt. Min erfarenhet av utrikesfödda är att försvinnande få klarar att föra sin språkförståelse till den allra högsta nivån, som fenomen och som intellektuell och konstnärlig företeelse i världen. Språk Är en avancerad verksamhet!, och vi måste också tillstå det när vi talar om invandring och utbildning och planeringen av Sveriges framtid. Måste säga att jag inte ser mycket av detta problem diskuteras i den offentliga politiska debatten i Sverige. Varför? Ja, det är verkligen en fråga man kan ställa sig.

Vad gäller för mig i detta avseende?

Mycket kort:

Att jag skulle vilja få ta del av vad ”språkforskare” säger om ”prognoser” för de mänskliga språken i framtiden. För jag är verkligen ingen expert på området.

Att jag inte är rasist. Det här var ett fragment om språk, ingenting annat.

Att jag betraktar sammanflätningen av mänskliga kulturer och språk som oundviklig. Hela den världshistoriska utvecklingen är helt enkelt på väg åt det hållet. Detta sistnämnda betyder att många ”nationalister”, ”nationalromantiker” och ”isolationister” är ute på fel spår. Lika dödfödd som deras idéer om att hålla de nationella kulturerna ”rena” från ”utländskt inflytande”, lika dödfödd är själva grunden för deras moralfilosofi och människosyn. Den globala människan har helt enkelt kommit för att stanna, och bortom deras inskränkta uppdelning av värdefulla och icke-värdefulla människor står det faktum att vi alla har en och samma skapare, ett faktum som utplånar varje rätt att se ner på någon annan människa, eller också för den delen, någon annan levande varelse.

Men,

vad som kommer att hända med de mänskliga språken är en viktig fråga.

Det är min tro att vi som mänsklighet måste göra allt vad vi kan för att lyfta kunskapen om språk så högt som det någonsin bara går.

Undrar vad Horace Engdahl säger om det jag just nu säger? Han är litteraturvetare. Det är inte jag. Jag kommer med en infallsvinkel från ett annat håll i världen.

….

Jag bor just nu på Södermalm. Aldrig tidigare har jag sett så många berusade och alkoholiserade människor på ett och samma ställe som Södermalm. Jag tycker inte om det. Stockholm blues.

….

Tycker inte om när man gör frågan om krig till en genusfråga. Kvinnors tänkta fredlighet är statistiskt marginell i förhållande till oss män. Och kom ihåg, att även kvinnorna sträckte armarna i vädret i Nazityskland. Det är en läxa som fler borde läsa på i livets stora skola.

Om detta har jag skrivit förr.

….

Sverige är ett av många länder i världen med stora klassklyftor.

Sverige är ett av många länder med stora interna konflikter.

Sverige är ett land bland andra i världen.

Sverige måste som alla länder förändras i grunden för att vi skall överleva som mänsklighet på planeten jorden.

….

Vänsterpartiet och miljöpartiet står närmare framtiden än Socialdemokraterna, Moderaterna, Liberalerna, Centern och Kristdemokraterna. Sverigedemokraterna tillhör varken framtiden eller dåtiden, utan de tillhör avgrunden.

….

Tanken på ett världsparlament måste på allvar börja diskuteras. Diskuteras sa jag, för det är en lång väg dit innan detta kan bli en gångbar lösning.

…..

Om Kamelen och Nålens öga. Jag tror det hela är mycket enkelt. Kamelen kan helt enkelt inte komma igenom nålsögat, och det kan inte den rike mannen heller om vi följer Jesus bildspråk som en metafor om vad som krävs för att komma in i himmelriket. Hårt? Nej inte alls. För vem är det som är hård, den rike mannen som sitter på resurser som kan rädda många människors liv eller Jesus som bara försöker öppna hans ögon för kärleken?

Och detta gäller än.

Lev i enkelhet och gör allt vad du kan för att hjälpa de fattiga, sjuka och vanlottade.

Livet blir bättre så. För alla.

….

Du vinner inga pris av godheten. Men du lever lyckligare.

….

Jag har stått framför Niccòlo Machiavellis utanför Florens i Toscana. Min filosofiska antipod. Kändes som en mörk erfarenhet att vara där.

….

Mänsklighetens hela överlevnad på jorden är beroende på kvalitén och djupet i den mänskliga kulturen. Dostojevskijs ord om att Skönheten kommer att rädda världen känns mig mer nära än någonsin. Kanske är det för att jag börjat lida så svårt av den kulturella förflackning och förfulning som jag ser omkring mig i min nutid. Det känns som de konstnärliga genierna har lämnat världen och att världen är mycket grå och tung. Ibland har jag tänkt att största delen av mänskligheten lider av en ”kosmisk depression” och att ingen därför orkar kämpa på riktigt. Uppgivenhet och maktlöshet och trötthet är det som jag ser framför mig. Ofta dock kamouflerad bakom andliga substitut, usla tv-serier, andra och tredje rangens litteratur, droger, ytliga underhållningsprogram, lyxkonsumtion, dessa förbannade mobiltelefoner och allt möjligt annat av sådant slag.

Frågan är dock vad vi skall göra åt denna situation?

Jag är som de som följt mig vet förespråkare av att vi måste söka oss tillbaka till livets och skapandets källor för att vi skall klara av att lösa vår så prekära situation. Nikolaj Berdjajev är av samma uppfattning. Många av hans böcker vittnar också om detta. Läs honom alla ni som söker efter framkomliga vägar i vår så svåra tid.

….

Jag längtar fortfarande efter Barcelona.

Men Bilbao går också bra.

Eller Rom.

Jag är inte lycklig i Stockholm.

Kan bara konstatera det efter att nu har bott här en tid.

….

Medvetenhet föregår alla världsförbättringar. Skjut alla filosofer och fritänkare så får ni se hur det går.

När de stora mediabolagen inte ger plats för filosofer blir det heller inte så kul.

….

saknar förmågan skrev jag alldeles i början. Det är hårda ord, men så är det. Och det är en upptäckt som alla någon gång måste göra på den andliga vägen. Men den än större upptäckten är när man upptäcker att man själv saknat förmågan och helt enkelt inte förstått. öppnas dörren för att verkliga förändringar kan ske.

Den egna vägen mot förändring.

….

Jag säljer inte lycka på burk. Jag skriver böcker i filosofi om mänsklighetens överlevnad på planeten jorden.

….

Om ni vill flyga ut och släppa bomber över andra människor får ni göra det utan mig, för jag gör det bara inte.

Aldrig!

….

Dags att avsluta.

I’ll be back!

/Ivar Rönnbäck

27/5-2018