Januari 2017

Tiden går, och jag måste börja skriva igen. Denna känsla av krav på mig själv att börja skriva igen har överraskat mig själv, för uppriktigt sagt, jag trodde att jag var klar med det. Men nu är det så här att det händer så många upprörande saker i världen som jag känner att jag måste fortsätta kommentera. Ja, jag har skrivit ut mycket av vad jag tror på och hur jag tänker om livet i mina böcker, men livet och historien förändras hela tiden, och med det följer också en moralisk plikt för varje medborgare att tala ut uppriktigt om sina känslor och vad som pågår. För dom politiska ledarna, de religiösa ledarna, företrädarna för företagsvärlden, de kriminella organisationerna, den likgiltiga och tanklösa massan, e t c, skall inte tro att de skall få stå där helt oemotsagda. Jag vill också uppmana alla professionella filosofer och akademiker med stora lärdomar att kliva ut ur sina elfenbenstorn och börja engagera sig som medborgare. För det är min djupaste övertygelse att det krävs kunskap och rationalism i denna världen, som just nu verkar drunkna i sin likgiltighet inför vad som faktiskt är sant och falskt. Jag förfasar mig t ex över att en person som Donald Trump kan nå den absoluta politiska toppen i en demokratisk stat. Det säger något mycket djupsinnigt om människan. Att ”folket” inte förstår bättre än så. Och det är där vi står, inte bara i USA men också i hela Europa och resten av världen, med en okunnighet så djup att vi knappt kan fatta det, hos såväl de politiska topparna som i de breda folklagren. Jag vet, jag är nu ute på djupt vatten, och många kommer att känna sig orättfärdigt kritiserade, men hela mitt vuxna liv har jag också levt detta liv som en ”intellektuell särling” som skriver filosofiskt orienterad litteratur om andlig utveckling och globala överlevnadsfrågor. Jag har aldrig kunnat acceptera devisen om ”folkets vishet” när jag sett ut över världen och världshistorien. Så mycket lidande, så många krig, så mycket förtryck, så mycket orättvisa och ojämlikhet och fattigdom skapade bara genom oss. Jag har alltid tyckt att det största problemet är människan själv, och därför också forskat djupt i det som brukar kallas ”människoandens mysterium”, i den psykologiska och andliga och religiösa värld som är grunden för alla mänskliga handlingar. Det har varit min startpunkt och min slutpunkt, mitt nav som jag alltid utgått ifrån som författare och människa. Och som det nu är, jag också måste fortsätta leva, eftersom vår värld befinner sig i ett så katastrofalt tillstånd. Många håller inte med mig om detta. Många tror på en ljus framtid. Men jag säger, att när politiska ledare som Donald Trump, Hillary Clinton, Theresa May säger att användningen av kärnvapen är en politisk och militär lösning som måste ligga ”on the table”, ja då finns det skäl till stor oro. Och lika stor oro kan man känna när Barack Obama, som i början av sitt ämbete som USA´s president sa sig vilja verka för en kärnvapenfri värld istället visade sig inte göra något alls för att göra dessa ord till konkret politisk verklighet utan istället valde att satsa biljonbelopp på att förnya de amerikanska kärnvapenprogrammen. Och vi talar nu om ledare i demokratiska stater. Jag finner detta mer än sorgligt. En acceptans för det mest storskaliga våld i såväl den politiska toppen som hos folken i stater som säger sig förespråka demokrati, frihet och ett försvar för mänskliga rättigheter. Vart skall detta sluta? Det är den fråga jag alltid ställt mig.

De texter som följer på denna hemsida måste därför ses som en röst för en djup oro för världen, men också som en kritik mot det som framförs i de traditionella mediakanalerna. Jag skriver som fri filosof, som en person som vill försvara den fria filosofin gentemot alla politiska eller ekonomiska intressen. Jag är inte företrädare för något politiskt parti, ingen religiös sammanslutning, ingen mediakoncern som är uppbackad ekonomiskt av politiska eller ekonomiska intressen. Och jag använder mig nu av min hemsida och Internet för att sprida mina tankar, eftersom det är den enklaste och billigaste och mest funktionella kanalen i den moderna värld som är vår. Jag hoppas att jag genom att återuppta mitt skrivande och lägga ut mina nya texter på Internet skall nå fram till sökande och tänkande människor som söker en djupare och mer välgrundad förståelse för världen, och jag hoppas också att jag med dessa texter också skall lyckas skapa intresse för mina böcker, som jag fortsatt anser innehålla mycket viktig information och mycket viktiga tankar om livets största frågor. Och detta sista måste understrykas. Jag skriver verkligen om ”Livets största frågor”, för jag skriver om frågan om mänsklighetens hela överlevnad på jorden, vilket jag också sagt redan i ingressen till denna hemsida, och detta faktum kommer också att avspegla sig i alla de texter som kommer att följa här. Jag anser att jag därmed också fyller ett stort tomrum i den mediala och journalistiska världen som bara fragmentariskt och sällan berör dessa frågor. Vilket är tragiskt! De frågor jag skriver om borde istället i någon form finnas på första sidan av alla tidningar, varje dag! Vi är som mänsklighet nämligen på väg att förgöra ”allt”, och diskuterar vi inte de globala hotbilderna öppet för vad de är och söker realistiska lösningar på desamma, ja då är utgången given. En mänsklighet utan information, kunskap och fri dialog kan nämligen aldrig förstå sig själv eller den värld vi alla är satta att leva i. Jag vill med detta sagt säga, att journalist kan bli framtidens viktigaste yrke. Tanken om media som ”Den tredje makten” är inte bara ett tomt ord. Den enda makt som kan hålla koll på de två andra, politiken och företagsvärlden. Jag själv driver ett bokförlag och skriver böcker i filosofi. Därför kan man också se mig som en del av ”Den tredje makten”. WFP – World Future Press. Jag fick namnet av min bror. Tack broder, det var ett bra namn. Mitt bokförlag har gett mig den plattform jag behöver för att få ut mina tankar. Det har gett mig en fullkomlig frihet att säga exakt vad jag vill. Denna frihet kommer fortsatt att märkas i mina nya texter. Arvet efter Nikolaj Berdjajev märks alltjämt i mig.

Jag hoppas att mina texter skall ge liv, ren och vital energi att förbättra livet och världen, inte bara för den enskilda människan utan också för världen i sin helhet. Vi bor alla på samma planet och delar alla samma mänsklighet, oberoende av ras, religion eller kön. I varje andetag vill jag helande för människan och planeten. Också den kritik jag uttrycker har renande och helande syften. Många kommer att bli arga, jag vet. Men jag hoppas att jag till slut skall bli förstådd rätt och människor skall börja söka lösningar i den riktning jag pekar mot. Det är min förhoppning.

Som alltid måste jag dock säga, att läs mina texter kritiskt. Jag är inte Gud. Jag är bara en begränsad människa som skriver böcker i filosofi. Det är allt. Med denna påminnelse är också läsarens egen frihet bevarad. Och det är stort. Friheten. Ett av livets största mysterium, som ingen ännu kunnat helt utgrunda.

Vad mer? Ja det får texterna själv utvisa. Läs bara, och tänk själv. Den gamla upplysningsmaximen håller än. Eftertanke är gravt underskattad i världen.

• När journalistiken upphör att tala om det viktigaste är vi alla i fara 27 januari, 2017

• Ett försök till en global kulturkritik 19 februari, 2017

• Universitet för en ny tid 25 februari, 2017

• Den som betraktar 8 mars, 2017

• Där jag står nu 5 juni, 2017

• Ett försök till filosofiskt collage 18 oktober, 2017

• En desperat vädjan till mina läsare 20 oktober, 2017